Nu har det gått exakt en månad sedan vi kom till Danang. Tiden går minst sagt väldigt fort! Hittills idag har vi inte sett till några påskkärringar, men däremot har vi fått se hur de arbetar på rehabiliteringsavdelningarna på ett sjukhus här i Danang. Som jag skrivit tidigare har de inte arbetsterapi på samma sätt här som vad det finns hemma i Sverige. Här är det kombinerat arbetsterapi och sjukgymnastik. Träningen och rehabiliteringen är väldigt lik den som vi är vana vid, men hjälpmedel, som rullstolar, har inte alls samma standard. Vi är inte heller vana vid att det endast är tre personal som tränar ca 50 patienter samtidigt. De har också ett väldigt tungt och slitsamt arbete de som arbetar. Det finns inga lyftar eller lyftselar, som vi använder oss av när vi ska förflytta patienter som inte kan göra förflyttningar självständigt. Här sliter de och lyfter för egen kraft, och jag tror inte att patienterna har det så skönt alltid. Det var iaf ett väldigt lärorikt besök som är bra att ha med sig hem!